Skandinavisk och Europeisk flat track växer och det går fort. I Tyskland bubblar det rejält och efter att konkurrensen blivit en för stor faktor för att överhuvudtaget kunna bedriva en tävlingsserie på ett seriöst vis beslutade gänget bakom Krowdrace under maj att man endast kör en enda tävling i år och det blir också den sista. Mycket tråkigt tycker vi som varit med i några år och verkligen uppskattar formatet, racen såväl som folket. Lite old school och inkluderande på alla vis. Men Krowdrace är inte dom enda som passerat under åren. Tidigt ute var Holländska Hellsrace med Dirt Track Lelystad som home base. Serien arrangerades av ett gäng belgare, men bristen på banor i hemlandet ledde dom norrut. Coviden blev slutet för Hellsrace men Dutch DTRA och den nya ägaren till Dirt Track Lelystad Huub Forrer har tagit stafettpinnen och Holländsk Flat Track tillhör definitivt bland det bästa i Europa idag. Åter till Tyskland där problematiken dom senaste två åren legat i att banägarna har insett att det grymma konceptet och inte minst sporten är något att bygga verksamhet på framöver. Till skillnad från speedway som tidigare varit huvudfokus för dom flesta banorna kräver flat track mindre banprepp och nu pratar vi om en grupp som dessutom är beredda att betala för sig. Speedwayvärlden är ett unikum där i princip inte någon förare kör en enda meter utan att få betalt. Nyheten om att man som banägare helt plötsligt kan tjäna något istället för att förlita sig på korvförsäljning slog in en stor kil i lägret och det kanske mest talande exemplet är Meissen som inte bara la en tävling samma helg som Krowdrace första tävling skulle gått utan dessutom gick ut på sociala medier och froterade sig i det “lilla” – läs 40-talet – antal anmälningar konkurrenten fått in.
En viktig lärdom för oss Skandinavier eftersom splittring knappast gagnar sporten och utbudet. Istället oavsett om man tycker lika eller inte är det viktigt med konkurrens men framförallt support i form av deltagande i arrangörernas kraftsamlingar för att kunna erbjuda tävlingstillfällen och träningar. I Skandinavien finns i princip två serier. I Sverige med Åke Jansson i täten – Swedish Flat Track Cup och i Skandinavien Scandinavian Flat Track Cup där upplägget är delat ansvar arrangörerna i dom olika länderna emellan. Base Camp är Vetlanda, men varje land ansvarar för sin deltävling och att den genomförs enligt dom gemensamma reglerna. Detta är ett grymt sätt att fördela ansvaret, jobbet men också få fler deltagare till varje enskild tävling. Avstånden i Skandinavien är trots allt överkomliga och ser man på Tyskland som exempel, har dom lika långa resvägar inom landet som vi har tre länder emellan. Skillnaden på våra Skandinaviska cuper är inte gigantiska, vi är alla intresserade av att erbjuda bra racing. Swedish flat track cup erbjuder lite färre klasser, fler sammanslagna, snabbare tävlingsdagar och ett upplägg som påminner mer om seriespeedway. Nytt för i år är att Pro 450-klassen dessutom är ett RM, dvs Riksmästerskap som bara omfattar personer skrivna i Sverige. Finalen i detta mästerskap ligger vad vi erfar utanför den ordinarie cupen alltså under en femte tävling. Scandinavian Flat Track Cup eller Vikingcupen som den kallas erbjuder ett stort spann av klasser, likt dom klasser man kör i Krowdrace och både i Dutch DTRA och i DTRA UK. Fördelen med fler klasser är att det blir jämnare heat då likvärdigt maskinmaterial varken ger fördelar eller nackdelar gentemot dom andra i klassen. Nackdelen med många klasser är att det kräver många deltagare för att få till täta heat med många bra fajter. Hittills har “Vikingcupen” dragit många deltagare från dom olika länderna. Miljön i cupen erbjuder inte bara tävlingsmomenten utan handlar minst lika mycket om att träffas, ha det sköj och skapa gemensamma minnen. Givetvis är det tävling ute på ovalen, men tiden i depån och eventuellt ölen på kvällen är inte helt oviktiga i sammanhanget.
Den stora blandningen av cyklar i Viking-cupen bjuder också publiken på rejält nöje. Framförallt Vintage-klasserna och Hooligan får även den minst race-kunniga hojåkaren att smälta. Vröölande motorer från tidigt 1900-tal eller vridstarka Harleys ger många av oss gåshud. Men vad man föredrar är en smaksak. Vi som arrangör har såklart ett extra stort hjärta just för ovan nämnda klasser. Det är där vårt DNA skapats, vi är kanske lite bakåtsträvande men ärar också den amerikanska traditionen i sporten där Supertwins är top notch. Blickar man tillbaka historiskt började ju allt med framförallt Harleys och Indians och det är något vi fortsatt vill lyfta fram.
Men vi behövs alla och för att sporten ska växa, tävlingarna bli fler och bättre och inte minst förarna också fler och bättre bör vi alla i mån av tid och pengar köra varenda tävling som arrangeras i våra Skandinaviska länder. Nu när Finland också kommit igång på riktigt som tävlingsarrangör är det lika viktigt att ta färjan över och ta på sig kamikazedräkten och ge sig i kast med dom vansinnigt snabba finnarna.
Så vem är då snabbast, tja det ligger ju både i maskinmaterialet och i förarnas skills, men sannolikt kan vi ge dig en fingervisning när denna säsongen är över!
Tävlingar i Skandinavien 2024 ligger så här/ Races in Scandinavia 2024:
May 11 Burt Racing Scandinavian Flat Track Cup Round 1, Hyvinkää Finland
May 18 SFT Cup incl RM Pro 450, Nässjö Sweden
June 8 SFT Cup incl RM Pro 450, Linköping Sweden
July 5-6 Monkey Race Days ft. Trotteln i Taket Round 2 Scandinavian Flat Track Cup, Vetlanda Sweden Registration is open until June 15
August 10 SFT Cup incl RM Pro 450, Nässjö Sweden
August 17 Grenland Scandinavian Flat Track Cup Round 3 and Finale, Skien Norway Registration is open until August 1
August 28 SFT Cup incl RM Pro 450, Örebro Sweden
September 14 SFT Cup ONLY RM Pro 450, Örebro Sweden
Scandinavian and European flat track is growing and it’s growing fast. In Germany it’s really bubbling and after the competition between organizers became too big a factor to be able to run a series of races in a serious way at all, the crew behind Krowdrace decided during May that they will only run a single race this year and it will also be the last. We, who have been attendenig their races for a few years and really appreciate the format, the race as well as the people, find it very sad. A bit old school and including in every way. But Krowdrace are not the only ones who have passed over the years. Early out was the Dutch Hellsrace with Dirt Track Lelystad as home base. The series was organized by a group of Belgians, but the lack of tracks in their home country led them north. Covid was the end of Hellsrace but Dutch DTRA and the new owner of Dirt Track Lelystad Huub Forrer have taken the challenge and Dutch Flat Track is definitely among the best in Europe today. Back to Germany, where the problem for the past two years has been that the track owners have realized that the cruel concept and not least the sport is something to build business of in the future. Unlike speedway, which was previously the main focus for most tracks, flat track requires less track prep and now we are talking about a group that is also prepared to pay for itself. The speedway world is unique where basically no rider does a single meter without getting paid. The news that you as a track owner can suddenly earn something instead of relying on hot dogs sales drove a big wedge into the flat track community and perhaps the most telling example is Meissen who not only added a race the same weekend as Krowdrace’s first race, but also went out on social medias and dabbled in the “small” – read 40s – number of registartions the competitor received.
An important lesson for us Scandinavians because a split hardly benefits the sport and the range. Instead, regardless of whether you think the same or not, competition is important, but above all support in the form of participation in the organizers’ power gatherings to be able to offer race and practise opportunities. In Scandinavia, there are basically two series. In Sweden with Åke Jansson in the lead – Swedish Flat Track Cup and in Scandinavia, as one unit, Scandinavian Flat Track Cup where the organization is a shared responsibility between the organizers in the various countries in between. Base Camp is Vetlanda, but each country is responsible for its race and that it is carried out according to the common rules. This is a great way to distribute the responsibility, the work, but also get more participants for each individual race. After all, the distances in Scandinavia are affordable and if you look at Germany as an example, they have as long journeys within the country as we have between three countries. The difference in our Scandinavian cups is not gigantic, we are all interested in offering good racing. The Swedish flat track cup offers slightly fewer classes, more merged, faster race days and a layout that is more reminiscent of series speedway. New for this year is that the Pro 450 class is also an RM, i.e. National Championship which only includes people registered in Sweden. The final of this championship is, as far as we know, outside the regular cup, so during a fifth round. The Scandinavian Flat Track Cup or the Viking Cup as it is called offers a large range of classes, similar to the classes you run in Krowdrace and both in the Dutch DTRA and in DTRA UK. The advantage of more classes is that there will be more even heat as equivalent machine material gives neither advantages nor disadvantages compared to the others in the class. The disadvantage of many classes is that it requires many participants to have close heats with many good fights. So far, the “Viking Cup” has attracted many participants from the various countries. The environment in the cup does not only offer the competitive moments, but is at least as much about meeting, having fun and creating shared memories. Of course, there is competition out on the oval, but the time in the pit and possibly the beer in the evening are not completely unimportant in the context.
The large mix of bikes in the Scandinavian flat track cup also offers the audience a lot of fun. Especially the Vintage classes and Hooligan make even the least race-savvy rider melt. Roaring engines from the early 20th century or torquey Harleys give many of us goosebumps. But what you prefer is a matter of taste. As an organizer, we of course have an extra big heart for the above-mentioned classes. It is where our DNA was created, we are perhaps a bit backward but we also like to honor the American tradition in the sport where Supertwins are top notch. If you look back historically, it all started with mainly Harleys and Indians, and that’s something we still want to highlight.
But we are all needed and in order for the sport to grow, the races to become more and better and not least the riders also more and better, we should all, as far as time and money are concerned, run every single race that is organized in our Scandinavian countries. Now that Finland has also really started as a race organizer, it is just as important to take the ferry over and put on the kamikaze suit and go head-to-head with the insanely fast Finns.
So who is the fastest? We tell you when this season is done!
