“The Wizard” chooses the happy trail
För oss som nördat in på flat track rejält är Jeffrey Carver en av dom förare man kanske håller lite extra högt. Sjysst, extremt talangfull och trots att han bara är 32 år så har han redan hunnit pränta in sitt namn i historieböckerna. Framgångsrik på banan, men fortfarande med fötterna på jorden. Han har dessutom lyckats följa sin egen väg, något som garanterat kostat både pengar och slit, men gett frihet och möjlighet att behålla glädjen. För frågar du Carver om ett bra råd för oss Skandinaver som rookies i sporten, är det glasklart; “Keep it fun”
N är norrmannen Gunnar Solvang till slut lyckades övertala flat track-stjärnan Jeffrey Carver att komma till Vinsvoll för att hålla kurs var vi snabbare än snabbast på att både boka in oss och inte minst ta tillfället i akt och be om en pratstund.
Vi som slaviskt följer amerikansk flat track på pay-kanaler och i sociala medier har ju redan hunnit skaffa oss en uppfattning, men frågorna om och runt hans person och roll i sporten var många och kanske lite utanför det gängse protokollet.
Jeffrey Carver började köra hoj som fyraåring och med både en pappa och farfar som tävlade i både motocross och enduro stod Jeffrey på startlinjen i sin första crosstävling bara ett år senare. Carver visade sig ha både talang och känsla, vilket stöttades av pappa Carver. Men en olycka efter ett hopp förändrade vägen eller snarare vilken riktning den skulle ta.
– Jag var snabb nog för att ta mig in i ett Amateur Nationals, Loretta Lynn’s, men blev där skadad och rädd efter det.
– Men jag körde ganska bra och var snabb runt kurvorna så istället blev det TT’n. Det visade sig att jag var ganska snabb även på detta så pappa som är seriös i det mesta han gör, skaffade då fram en riktig flat trackcykel.
Men vägen fram till den status Carver idag har var trots allt varit naturlig utan tvång eller krav.
– Min pappa har alltid stöttat mig, men utan att pusha. Det har hjälpt mig mycket och fått mig att utvecklas som förare i min egen takt. Pappa saknade det stödet från sin pappa och har nog alltid försökt ge mig det han själv hade önskat få.
Bara sex månader efter att Jeffrey hade börjat köra flat track på mer regelbunden basis var det dags för hans första Amateur Nationals, Grand Nationals för dom snabbaste amatörerna i världen. Jeffrey slutade sitt första Nationals med att vinna 85cc-klassen i TT’t.
– Jag hade inget skinnställ så jag fick inte köra “the half mile”. Ofta kör man både ett “short track”, en “half-mile” ett TT och ibland ytterligare en bana.
– Det var också under den tävlingen vi förstod hur bra konkurrensen var på ett Nationals. Vissa hade åkt väldigt långt och vi som var från Illinois hade bara tur eftersom tävlingen bara var 90 minuter hemifrån.
– Efter rejset bad jag pappa att ta mig till någon som var riktigt snabb för att se om jag klarade av att åka på den nivån. Sedan dess har det egentligen varit moroten för att utvecklas och bli bättre. Åka lika fort som dom snabbaste eller snabbare…
Chris Carr
Redan tidigt blev Chris Carr en stor förebild. Världsmästare 7 gånger och en stor människa.
– Pappa gav mig en replicahjälm från honom och han körde på ett säkert sätt och valde ofta samma spår som jag brukar välja. Carr startade en träningscamp, American Super Camp, lite som den *här, och jag lärde mig jättemycket. Trots att jag var så ung satte det sig. Det jag lärde mig då gör att jag är där jag är nu.
– Chris Carr är och var väl respekterad, körde alltid med marginalerna på sin sida och han har som person båda fötterna på jorden. Min pappa uppskattade särskilt att han aldrig utsatte sig för onödiga risker som kan skapa svåra situtiationer och krascher. Han var väldigt metodisk något jag alltid tagit fasta på.
Förtroendet för Carr har hållit i sig genom åren och så sent som 2022 anlitade Carver Carr som rådgivare.
– Eftersom jag alltid kört som ett privat team var det en stor förändring. Jag gör ju det mesta själv vanligtvis, allt från att koka kaffe till att köra bussen eller justera fjädringen, så att ha någon att diskutera med, få råd av och dela allt som kommer upp i samband med en tävling var väldigt skönt. Särskilt med någon som verkligen förstår vad det handlar om. Någon som förstår hur det är ute på banan, särskilt på milesbanorna där topphastigheten ofta ligger runt 200 km/h.
Jeffery Carver har många stora framgångar i bagaget, men trots det så har han aldrig ingått i något större team. Chansen och erbjudanden har funnits genom åren, men Carver har konsekvent tackat nej. Priset har varit för högt och Jeffrey Carver vill vara sin egen person. Se ut som han vill, stå för det han säger men kanske mest av allt köra för att det är kul.
– Det är lite som en drog, man blir lätt beroende både av pengar, farten och “glittret” framgångarna ger, men det är också med en kalkylerad risk och då måste det ha ett högre syfte.
– Jag har alltid känt att framgångarna i flat track inte är meningen med mitt liv, syftet är ett annat. Jag tycker inte heller det är rätt att mina vänner som alla jobbar ska behöva hjälpa till med hundratusentals kronor för att jag ska kunna åka och rejsa så jag har alltid försökt dra in mina pengar själv och ibland är det lättast genom prispengar.
– Det är en form av beroende som jag försöker ta mig ur, bland annat genom Happy Trails (racing ) Experience.
Jeffrey berättar att han såg namnet för ett tiotal år sedan på ett klistermärke. En bekant drev då en liknande verksamhet under samma namn. Han gillade namnet så mycket att han till och med tatuerade in det och när han började fundera på ett liv efter racing-karriären visste han vilken stig han skulle välja.
Carver som är en tänkande och analyserande person ville gärna dela med sig över dom bra saker han själv kommit fram till och haft nytta av. Både som person och förare på den absolut högsta nivån.
Han pratar om att möta sina rädslor, få självinsikt och att se saker som händer som en konsekvens av dom val man gör inte som att det plötsligt drabbar en. På så vis kan man fokusera på det som gör att man mår bra, både i livet och som förare.
Och det är kanske just detta som är kärnan i Happy Trails. Att få verktyg att bli den bästa versionen av sig själv, som flat track-förare eller ännu bättre som människa. Genom Happy Trails Experience vill Carver förmedla så mycket mer än det som händer ute på banan.
– Men man kan aldrig tvinga någon att förstå eller förändras, jag kan bara visa vad som funkar för mig och genom att förklara varför.
På frågan om Happy Trails är Carvers framtid är svaret att det är “min nutid och kanske framtid”.
Skadan han fick i slutet av 2022 har naturligtvis fått honom att fundera. Han har redan en lång och framgångsrik karriär bakom sig. Fram tills olyckan har han varit relativt skadefri och kanske den kalkylerade risken börjar kännas för stor. Men att han kommer sluta rejsa är inte troligt.
– Jag lär mig att säga nej, till sådant jag tidigare skulle sagt ja till för att det exempelvis är lättförtjänta pengar. Istället vill jag kunna säga ja när det verkligen är ett “hell yes”, men bara då.
Att vara mer selektiv och alltid fundera över varför är kanske kontentan av hans insikter.
Hur framtiden ser ut för Jeffrey Carver får just framtiden utvisa.
– Jag är på en bra plats i livet, jag tycker det är kul att resa och att utveckla Happy Trails Experience. Jag har ju levt ett liv hittills utan någon särskild struktur så en del av att inte se mig som förare enbart är också att skapa en strukturerad vardag, där jag till exempel behöver dra in så och så mycket pengar varje månad, året runt. Som förare på elitnivå kanske du kör och tävlar under ett halvår, medan resten av året är en lång semester. Det är en inlärningsprocess för att hitta rätt balans.
Trots att Carver fortfarande är väldigt ung verkar han veta exakt var han står och sitt värde som en av dom främsta inom sporten. Att vi kommer se honom på dom stora banorna igen är väldigt sannolikt. Trots allt är han fortfarande under rehabilitering från sin skada i höstas. Vad vi kommer få se honom på för cykel är däremot oklart.
Genom åren har han kört på det som stått till buds och många har beundrat honom för att han kunnat anpassa sig till vad som än satts i händerna på honom. Det verkar liksom gå bra på det mesta.
Och kanske är det just här hans storhet finns, Det som gör att vi kommer minnas honom som en av dom allra största. Att han kommer från gräsrötterna, håller sig kvar och bevisar att man kan slå dom bästa förarna utan en taklös budget, utan det bästa maskinmaterialet genom fokus, träning, talang och glädje. Kanske är det just det som kommer stå i historieböckerna under C som i Carver.
För Jeffrey Carver själv är Minnesbilden mer blandad men ett av dom kanske allra bästa var att vinna Springfield mile.
– Det var där jag körde mitt första Nationals, fast då hade jag ingen aning om var jag var. Det är utan jämförelse den bästa flat trackbanan som finns.
För oss andra är självklart också många av hans vinster minnesvärda, men det han sannolikt också kommer gå till historien som är att han troligen är den sista föraren att vinna med en XR 750, Harleys ikoniska fullblodsräser.
Under nästan 50 år regerade märket den amerikanska flat tracken. Men det var innan Indian gjorde en modern motsvarighet till XR750.
Carver menar att Harley sjabblat bort chanserna i sporten eftersom man dels lagt pengarna på annat men också valt att ta en gathoj och rejsa med den istället för att bygge en ny rejshoj av samma kaliber som XR’n. Han menar att det Indian har gjort nu är det som Harley gjorde när man byggde XR’n. Men Carver tror att utvecklingen inom AFT – American Flat Track trots allt kommer gå åt ett annat håll.
– Att köra på lätt ombyggda gathojar gör det billigare för förarna och teamen och mer intressant för tillverkarna som definitivt får skjuts av sportsliga framgångar.
– Både KTM och Yamaha är inne på detta spår och sannolikt kommer vi se mer av detta.
– Jag tror att ombyggda Adventure-hojar blir nästa stora satsning. Dels är köparna ofta en ekonomiskt oberoende grupp av kunder, men också för att köra hoj på grusvägar är så nära flat track man kan komma utan att köra på en ovalbana.
Samtalet med Carver blev sisådär fyra gånger så långt som planerat, men han visade sig ha en massa klokskap om både flat track, livet och om vad som är viktigt att dela med sig av. Så för att avrunda frågar vi honom om det bästa råd han skulle vilja ge oss nyfrälsta flat trackers i Skandinavien;
– Keep it fun! That builds good communitys.
…glömde nästan, fast du har säkert redan gissat. Smeknamnet the Wizard, myntades vid en lägereld med vänner där han klok som en bok delade med sig av visdom som hjälper andra att bli lite bättre och är inte det magi så säg…
Jeffrey Carver enligt aft/according to
Vinnare av AMA dirt track horizon award 2007
2010 GNC2 mästare,
2011 topp tio i den högsta divisionen 2011.
‘17-’20, rankades han sjua eller bättre, med tre segrar och 17 pallplatser under perioden, trots att han bara körde utvalda race
’21 och ’22 visade carver förmågan att omedelbart skaka av sig rosten och få tillbaka farten.
“En smart förare som tillför sporten ett mystiskt tankesätt, carver är bland dom mest självmedvetna förarna när det kommer till vikten av den mentala sidan av racing. han har också en spännande körstil och är mer än villig att prova okonventionella linjer i jakten på högre fart.”
2007 AMA dirt track horizon award winner
2010 GNC2 champion,
2011 top ten after graduating to the premier category in 2011.
‘17-’20, he ranked seventh or better, scoring three wins and 17 podiums over that span. and despite only competing in select races
in ‘21 and ‘22, carver showed the capability to instantly shake off the rust and tap into that front-running speed.
“A cerebral racer who brings a mystical mindset to the racetrack, carver is among the most self-aware riders when it comes to the importance of the mental side of racing. he also boasts an exciting riding style and is more than willing to try unconventional lines in the pursuit of ever greater speed.“
For those of us who are really into flat track, Jeffrey Carver is one of those riders you might hold a little extra high. Good sportsman, talented and even though he is only 32 years old, he is already in the history books. Successful at the track, but down to earth. He has also managed to follow his own path, probably costly and without glamour, but freedom and the opportunity to maintain joy on the plus side. Cause if you ask Carver for a good piece of advice for us Scandinavians as rookies in the sport, it’s crystal clear; “Keep it fun”
When the Norwegian Gunnar Solvang finally managed to persuade the flat track star Jeffrey Carver to come to Vinsvoll to hold the course, we were faster than the fastest in both sign up and not least taking the opportunity to ask for a chat.
We who slavishly follow American flat track on pay channels and in social media have already had time to get an idea, but the questions about and around his person and role in the sport were many and perhaps a little outside the usual protocol.
Jeffrey Carver started riding bikes at the age of four and with both a father and grandfather who competed in both motocross and enduro, Jeffrey was on the starting line in his first motocross race just a year later. Carver proved to have both talent and flair, which was supported by father Carver. But an accident after a jump changed the path or rather the direction it would take.
– I was fast enough to get into an Amateur Nationals, Loretta Lynn’s, but got injured and scared after that.
– But I rode quite well and was fast around the corners, so we tried TT instead. It turned out that I was quite fast at this too, so dad, who is serious in most things he does, then got me a real flat track bike.
But the path to the status Carver is at today has, after all, been natural without coercion or demands.
– My father has always supported me, but without pushing. It has helped me a lot and made me develop as a rider at my own pace. Dad lacked that support from his father and has probably always tried to give me what he himself would have wanted.
Just six months after Jeffrey had started riding flat track on a more regular basis, it was time for his first Amateur Nationals, the Grand Nationals for the fastest amateurs in the world. Jeffrey ended his first Nationals by winning the 85cc class in the TT.
– I didn’t have a leathers, so I wasn’t allowed to run “the half mile”. Often you run both a “short track”, a “half-mile”, a TT and sometimes another track.
– It was also during that race that we understood how good the competitiors was at the Nationals. Some had traveled very far and those of us from Illinois were just lucky because the race was only 90 minutes away from home.
– After the race, I asked dad to take me to someone who was really fast to see if I could ride at that level. Since then, it has really been the carrot to develop and become better. Go as fast as the fastest or faster…
Chris Carr
Chris Carr became a great role model early on. World champion 7 times and a great person.
– Dad gave me a replica helmet from him and Chris always stayed on the safe side and often chose the same lines that I usually choose. Carr started a training camp, American Super Camp, a bit like this one here, and I learned a lot. Even though I was so young, it stuck. What I learned then makes me who I am now.
– Chris Carr is and was well respected, always rodee with the margins on his side and as a person he has both feet on the ground. My father especially appreciated that he never exposed himself to unnecessary risks that could create difficult situations and crashes. He was very methodical, something I always noticed.
The confidence in Carr has been sustained over the years and as recently as 2022, Carver hired Carr as an advisor.
– Since I always raced as a private team, it was a big change. After all, I usually do most things myself, everything from making coffee to driving the bus or adjusting the suspension, so having someone to discuss with, get advice from and share everything that comes up in connection with a race was very nice. With someone who really understands what it’s all about. Someone who understands what it’s like out on the track, especially on the mile tracks where the top speed is often around 200km/h.
Jeffery Carver has many great successes under his belt, but despite that, he has never been part of a major team. The chance and offers have come and gone over the years, but Carver has consistently turned them down. The price has been too high and Jeffrey Carver wants to be his own person. Look the way he wants, stand by what he says but perhaps most of all ride because it’s fun.
– It’s a bit like a drug, you easily become addicted both to money, the speed and the “glitter” success gives, but it also comes with a calculated risk and then it must have a higher purpose.
– I have always felt that the success in flat track is not the meaning of my life, the purpose is different. I also don’t think it’s right that my friends who all work should have to help with hundreds of thousands so that I can go and racing, so I’ve always tried to raise my own money and sometimes it’s easiest through prize money.
– It’s a form of addiction that I’m trying to get out of, among other things through the Happy Trails (racing) Experience.
Jeffrey says that he noticed the name about ten years ago, on a sticker. An acquaintance then ran a similar business under the same name. He liked the name so much that he even got it tattooed and when he started thinking about life after his racing career, he knew which path to choose.
Carver, who is a thinking and analyzing person, was happy to share the good things he himself came up with and benefited from. Both as a person and rider at the absolute highest level.
He talks about facing your fears, gaining self-awareness and seeing things that happen as a consequence of the choices you make, not as something that suddenly hits you. In this way, you can focus on what makes you feel good, both in life and as a rider.
And this is perhaps precisely the essence of Happy Trails. Getting tools to become the best version of yourself, as a flat tracker or even better as a human being. Through the Happy Trails Experience, Carver wants to convey so much more than what happens out on the track.
– But you can never force someone to understand or change, I can only show what works for me and by explaining why.
When asked if Happy Trails is Carver’s future, the answer is that it is “my present and maybe future”.
The injury he suffered at the end of 2022 has naturally made him think. He already has a long and successful career behind him. Until the accident, he has been relatively injury-free and perhaps the calculated risk is starting to feel too great. But it is not likely that he will stop racing.
– I’m learning to say no, to things I would have previously said yes to because, for example, it’s easily earned money. Instead, I want to be able to say yes when it really is a “hell yes”, but only then.
Being more selective and always thinking about why is perhaps the essence of his insights.
What the future looks like for Jeffrey Carver, only the future can tell.
– I’m in a good place in life, I think it’s fun to travel and to develop the Happy Trails Experience. After all, I have lived a life up to now without any particular structure, so part of not seeing myself as a rider only is also to create a structured everyday life, where, for example, I need to make so much money every month, all year round. As an elite level rider, you might ride and race for six months, while the rest of the year is a long vacation. It is a learning process to find the right balance.
Even though Carver is still very young, he seems to know exactly where he stands and his value as one of the top players in the sport. That we will see him on the big tracks again is very likely. After all, he is still rehabilitating from his injury last fall. What kind of bike we will see him on, however, is unclear.
Over the years, he has run on what was available and many have admired him for being able to adapt to whatever was put in his hands. Everything seems to be going well.
And perhaps it is precisely here that his greatness is found, What makes us remember him as one of the greatest. That he comes from the grass roots, sticks around and proves that you can beat the best riders without a ceiling budget, without the best material through focus, practise, talent and joy. Maybe that is exactly what will be written in the history books under C as in Carver.
For Jeffrey Carver himself, the memories are more mixed, but one of them, perhaps the best, was winning the Springfield mile.
– That’s where I ran my first Nationals, although then I had no idea where I was. It is without comparison the best flat track available.
For the rest of us, of course, many of his wins are also memorable, but what he will probably also go down in history is that he is probably the last rider to win with an XR 750, Harley’s iconic thoroughbred racer.
For almost 50 years, the brand ruled the American flat track. But that was before Indian made a modern counterpart to the XR750.
Carver believes that Harley squandered its chances in the sport because they partly spent the money on other things but also chose to take a street bike and race with it instead of building a new race bike of the same caliber as the XR. He believes that what Indian has done now is what Harley did when they built the XR. But Carver believes that the development within AFT – American Flat Track will go in a different direction after all.
– Running lightly converted street bikes makes it cheaper for the riders and teams and more interesting for the manufacturers who definitely get a boost from sporting success.
– Both KTM and Yamaha are on this path and we will probably see more of this.
– I think that converted Adventure bikes will be the next big investment. For one thing, the buyers are often a financially independent group of customers, but also because riding a bike on gravel roads is as close to a flat track as you can get without riding on an oval track.
The conversation with Carver ended up being about four times as long as planned, but he turned out to have a lot of wisdom about flat track, life and what is important to share. So to round it off we ask him for the best advice he would like to give us newly redeemed flat trackers in Scandinavia;
– Keep it fun! That builds good communities.
…almost forgot, although you probably already guessed. The nickname the Wizard, was coined at a campfire with friends where he was wise as a wizard sharing thoughts that helps others become a little better and if thats not magic then say…
Read it as a scrollable magazine by clicking the image
